Det är nog ganska troligt att en ryttartrupp, som kallades Östgötafanan under Brunte Lillies ledning, hade Malmen som bas redan 1567 under den danske fältherren Daniels Ratzau härjningar i Östergötland.

1680 började Karl XI att omorganisera krigsväsende. Reformen, som benämns yngre indelningsverket, beslutades av de fyra stånden i riksdagen 1683 och i juni 1684 ägde det första regementsmötet rum på Malmen då Östgöta kavalleriregemente mönstrades.

Någon egentlig lägerbebyggelse fanns inte på Malmen utan både befäl och trupp fick kampera i tält och riskojor och hästarna fick stå under bar himmel vid regementsmöten under större delen av 1700-talet.

1791 slogs Östgöta kavalleri och Östgöta infanteri samman till ett infanteriregemente, Livgrenadjärregementet.

1816 delades regementet upp i Första och Andra Livgrenadjärregementet, I 4 och I 5.

I september 1817 föreskriver ett kungligt brev för mötesplatsen Malmen, även kallad Malmsheden eller Linköpings Malm, att Malmskogen skulle uthuggas så mycket som erfordrades för att få virke till byggnader. Dessutom skulle en del virke säljas för inköp av frälsehemmanet Malmen som inköptes 1818.

Flera byggnader började uppföras och de båda regementena fick nu en fast förläggningsplats på Malmen och var kvar här till 1922, då man flyttade in till de nybyggda kasernerna i Linköping.